Ecuador

 

Bara att vara där bland alla höga träd, apor och indianer gav en ett lugn och lycklig känsla som inte går att beskriva... Helt underbart

 

Vi var i djungeln och bodde på ett jättemysigt hotel, Runa Huasi i 6 dagar och var med om häftiga utflykter varje dag. Det är verkligen ett hotel att rekomendera! Den godaste maten någonsin, jag gick seriöst runt och längtade efter nästa måltid... Man kan verkligen se tallriksmodellen på faten. Allt var lokalmat, som jättefärska frukter från träden. :) Det var jättetrevlig personal, en indianfamilj som drev hotellet. 

 

Frukost: Pannkakor, ägg, platano verde, bananer och honung.

Förrätt: Spenatsoppa. Godaste soppan jag någonsin ätit!

Efterrätt: Dolcebananer toppat med en jättegod frukt som jag inte kommer ihåg namnet på.

Vi skulle blåsa en pil på ugglan. Jag var den enda som klarade det! 

Vi byggde en flotte av stockar och rep som vi sedan åkte med längst floden i den starka strömmen! Haha, när mot slutet av resan gungade jag och Linnea från sida till sida så att vi höll på att välta.. Samtidigt skrek vår lärare "CUIDADO OLIVIA!!!!"(försiktigt). Vår lärare tycker jag är en galning. Tillslut välte vi också med kläderna på och allt... jätteroligt!!! På ön stod några gulliga barn och skrattade av dramat.

Utsikten från vårt matbord.

 

Vi var för det mesta helt själva i den stora matsalen. Vihade ingen elektricitet och vid klockan 18:30 var det bäcksvart! Det kändes lite komiskt där vi satt, jag Linnea och vår lärare, med tända ljus.. romantiskt

 

   Barnen här är som apor!!!

Vi fick besöka en indianfamilj och se på hur man tillagade youka. Efter att den får stå i 8 dagar så blir det alkohol. Man dricker alkohol från 2-år här. 

 

 

Vi fick välja 5 utav 10 utflykter. En av våra utflykter var att vandra i djungelbergen 6 h!! Gissa om det var jobbigt! Värmen där är jättefuktig... Vår guide visade och förklarade om olika träd och växter. Det var iallafall sjukt värt det. Efter 4 h vandring kom vi till en liten flod mitt i djungeln. Vackraste platsen jag sett! Där stannade vi och badade lite. 

Vi åt mat på blad:)

Vår bungalow

 

Andra dagen i sjungeln besökte vi AmaZOOnico, vilket är ett räddningscenter för utrotningshotade och skadade djur. Något jätteroligt som hände var att vår guide, Sandra där var från Finland och pratade finlandsvenska! Endast 6 % av Finlands befolkning pratar ännu finlandsvenska.. Så vi pratade jättemycket med henne. SVENSKA <3 Det var som vårt hemliga språk som ingen annan fattade.:) Hon hade voluntärarbetat där i 3 veckor och hade ytterligare 3veckor kvar.

Vi visste att vi ville träffa henne igen så näst sista kvällen tog vi ficklampan och badkläderna och gick en stig 10 min för att komma dit. Hon tog med oss till en lian utanför vårt hotell och sedan så svingade vi oss ner i vattnet! Klockan var 18.30 och det var bäcksvart ute, runtomkring oss flög en massa fladdermöss samtidigt som strömmen i floden förde oss framåt snabbt. Jag var livrädd där vi simmade i bäckmörkret med den starka floden, i samma vatten som krokodilerna! Men spänningen gjorde det hela bara ännu häftigare!!  När vi kom till Amazonic rescue center fick vi ta starka simtag för att inte dras vidare med floden. Där duschade vi i ett vattenfall. Det var en av de häftigaste upplevelserna någonsin!

 

Nu är vi i Quito i vår första värdsfamilj, där hela resan började. Patricia håller på och förberder vår sista måltid här i Ecuador och det lukta jättegott. Vi tar flyget hem till Sverige idag. Vad mycket vi kommer sakna alla människor.

Men vi kommer tillbaka!!

 

Vi ses snart!

/Olivia

 

 

Buenas Tardes! Todo es CHEVRE!

Idag har vi varit med om mycket, det har känts som en oändligt lång dag!

Dagen började i Cuenca med att vi packade ihop allt och åt frukost.

Den dagliga frukosten som Marlene gör i ordning: en smarrig fruktsallade av papaya, vindruvor, jordgubbar, mango med youghurt och en jättegod musli. Omelett och bröd med guayamarmelad. Samt juice av tomates de arbol (tomater från trädet). Mycket gott!

Vid kl 10:30 kom Marlene med den goda nyheten att vi skulle få träffa nunnorna! SÅåå häftigt!! Hon sa att dom kunde ge oss max 5 min att få hälsa på två av nunnorna och kanske skulle vi även få ta oss en titt av något av deras rum med värdetavlor. De har väldigt fullt upp med att be och utföra sysslor, speciellt på torsdagar. Vi var sjukt nervösa innnan! Tänk att dom lever där inne instängda (de flesta från 14-18 års ålder livet ut) i en egen liten "stad" på fyra block mitt i Cuenca. De odlar, städar och gör allt sådant helt själva därinne på 27 nunnor. Lägger hela sitt liv och själ till Gud. Väldigt få människor får komma in och vi var väldigt nyfikna på detta ställe som vi fått höra så mycket om från gårdagens titt i museet (där de visade svartvita 50 år gamla bilder på några av rummen och nunnorna). 

Vi kom in genom porten och möttes av 2 nunnor med munkar. Det var ett intressant möte, de var spirituella och väldigt sociala. Vi fick se deras helt fantastiskt vackra matsal. Allt är handmålat, både väggar och tak med detaljer som var otroliga! 

Den ena av dem, Saavedia Lorgia (icke hennes födelsenamn/riktiga namn, alla byter när de kommer in i klostret), inbjöd oss att prova på att bo med dem därinne i 3 månader! På fullt allvar. Hon hämtade papper och penna och skrev ner sin mailadress som hon gav till oss. Hon sa att de skulle vara en bra erfarenhet, att vi skulle få ha på oss fina munkar och att hon ville att vi skulle flytta in! Vi ursäktade oss med att vi båda pluggar och att det är dyrt att flyga hit... Det är då inget problem, hon sa hon att vi kunde "termina" (hoppa av) eller att vi kunde ta lov.

Jag blev plötsligt helt knäsvag..

Vi var där i 28 minuter, längre än väntat men de verkade gilla oss! Vi fick dessutom varsin present, påsar med maränger de bakat!

 

Efter besöket i klostret skjutsade Marlene tillbaka oss hem till huset och lagade mat till oss. Vi åt en snabbis, sedan åkte vi till flygplatsen och tog farväl av henne och syskonen. :( Vi har fått deras telefonnummer och adress och de säger att vi får komma och bo där när vi kommer tillbaka till Cuenca när vi vill. En dag så! Vi har haft en jätterolig vecka med massor av härliga minnen att ta med sig. Igårkväll så var vi till exempel och åt middag med de två mellanbarnen Juan Marcel och Andrea. Det var jättetrevligt! När vi kom hem visade vi Veronica Maggio för Andrea och hon tyckte det var bra! 

 

Nu är vi i Quito! När vi hade lämnat alla väskor i ett hostel här, stack vi direkt ut. Vi köpte lite nödvändigheter, tex sandaler till mig och regnkappor. Sedan gick vi kors och tvärs genom alla gator för att hitta pizza hut. Alla vi  frågade om vägen sa olika saker! Tillslut tog vi bara en taxi... ÅÅÅ, vad gott det var! Man kände sig lite som hemma också-en maträtt som faktiskt inte är helt ny! 

 

Imorgonbitti bär det av till DJUNGELN!!! Vi är så taggade! Där ska vi vara i 6 dagar och bo i ett hus på en ö. Vi kommer varken ha internet eller elektricitet. Men mycket annat kommer vi få uppleva! ;) Bland annat besöka indianfamiljer! Vi åker dit med rektorn och en spanskalärare. Inom loppet av 24 timmar kommer vi vara i djungeln!!

 

 

 

Just nu sitter jag i mitt rum här i Cuenca, om tre timmar går flyget och allt är packat och fixat! Vi har varit här i sex dagar och som vanligt har tiden gått fort. Jag kommer att sakna den här staden, det är en helt annan stadskänsla och stämning här jämfört med Quito. Om jag skulle bo i Ecuador skulle jag bo här! allt är mycket lungnare och det finns så mycket mer kultur här. Jag älskar att det finns mycket mer byggnader och hus från kolonialtiden! här finns inga fula 70tals höghus. 

    

Igår hade vi klasser som vanligt på morgonen och det var de mest intressanta timmarna av lektioner jag har haft här i Ecuador! Min lärare som jag har haft här i Cuenca är tusen gånger bättre än min lärare i Quito, hon heter Isabell och är typ 48 år gammal. Hon är den mest allmänbildade människan jag har träffat här! När jag skulle träna på subjuntivo frågade hon frågor om ryska revolutionen (tack IB, att jag har pluggat det i våras). Det vi gjorde under alla 12 timmar som vi hade lektion den här veckan var att PRATA! så mycket roligare än att bara träna grammatik. Av henne har jag lärt mig om nästan alla traditioner som finns här, jämförelser med Europa, kultur, relationer inom familjer, religion och det mest intressanta av allt styrelsesättet. Att lära sig om andra kulturer är det mest intresanta man kan göra!! 

Efter lunch åkte vi på kulturklasser och vet ni vad vi fick göra? besöka ett jättestort kloster. Isabell och Rosanna (våra lärare) berättade om alla konstverk, katolismen och nunnorna som bor där inne HELA tiden. Klostret är jättestort, men bara en 1/4 är tillåtet för besökare, jag trodde inte att jag skulle tycka utflykten skulle bli intressant men det var det. Ecuador (speciellt Cuenca) är väldigt religöst, nästan alla är katoliker och besöker kyrkan på söndagar.

Många kyrkor här är byggda av inka stenar!

Nu hinner jag inte skriva mer, för vi ska kanske få besöka nunnorna (som aldrig träffar männsikor) med vår värdmamma. Hon jobbar med ett jättehäftigt jobb! Det hon gör är att hon repararerar/återställer jättegamla tavlor och skulpturer som är värda enormt mycket pengar. Marlene har jobbat själv med det i 20 år och hon är den enda som nunnorna anställer för att återställa deras tavlor (som hör till de dyraste i hela landet). HON KÄNNER nunnorna som lever ett helt isolerat liv :O, hon besökte dem igår och var med dom och målade. DEt är i princip omöjligt att komma in som en vanlig person, men hon har en egen nyckel. Marlene berättade för oss att det är som en annan värld där inne. WOW, vi var helt speechless när hon berättade allt för oss. Hela dagen hade vi gått runt och varit nyfikna till döds hur det ser ut inne hos nunnorna, så känner vår värdmamma dom hur bra som helst! Hon märkte att vi blev jätteintresserade när hon berättade om dom, så hon är just nu och frågar dem om vi kan få prata med nån av dem i kanske 5 minuter. Jag ber till gud att det kommer att hända! tänk vad häftigt att träffa nunnor som inte har någon kontakt med omvärlden.

 

//Linnea

Vi har det väldigt bra här i Cuenca! Familjen här är jättesnälla och lagar också god mat. Jag och Olivia har varsitt rum som är väldigt stora. Huset är kanske 15 minuter bort från skolan i bil och vi får skjuts varje dag! Allt känns väldigt bra just nu, förutom att min (Linneas (såklart)) röda regnjacka är gone with the wind. 

Skolan här är mycket större i Cuenca och är invändigt snyggare än skolan i Quito, men umgänget var mer sammanhållet i Quito. Våra lärare heter Isabell och Rosanna och de följer också med oss när vi ska ha kulturklasser, VILKET är en stor fördel när vi idag åkte till alla marknader som finns i Cuenca. Oj oj, vad både vi och dem shoppade. Haha, vi skulle nog aldrig ha shoppat med Darwin i Quito!

Familjen vi bor hos här består av mamman Marlene och hennes fyra barn som är mellan 19-25 år. Vi är så tacksamma att vi har kommit till familjer som är så öppna, pratglada, hjälpsamma och snälla. Första dagen när vi kom hit så åkte vi på en liten sightseeing med syskonen och åt glass på en glassbar. En rolig skillnad mellan den här och vår förra familj är att familjen här i Cuenca ställer fler frågor om Sverige medan den förra berättade om Ecuadoriansk kultur och traditioner. Det är intressant att både dela och få information!

 

Här kommer lite random bilder från våra dagar här:

 

         Alla små gummor ser ut shåhär. Korta, tjocka, färgglada kjolar, ponchos, förkläden korgar, sombreros, med långt svart eller grått hår som är uppdelat i två långa flätor. 

 

 

 

Nej, det här är inte barnmisshandel. Varje tisdag och fredag så kan människor är i Cuenca "bli helade" bebisar som gamla (fast det är vanligast med barn). Cuenca indianer spottar vatten på dem, slår lätt med blommor, drar ett egg runt deras ansikten och viskar ord. I princip alla i Cuenca har någon gång i sitt liv "blivit helade or renade" här. 

 

                                                

                         

 

 

 

Olivia med sin Poncho, butiksbiträde och våra två "spanska fröknar" här i Cuenca :). GUUD, vad vi shoppade med dem idag på kulturklassen!

 

                                               

 

 

 

 

    

 

Tiden har gått så fort! Idag är det exakt två veckor sedan vi kom hit, vilket betyder att halva tiden har gått (neej). Just nu håller vi på och förbereder oss inför morgondagens flygresa till Cuenca, planet går 12.00 och vi ska själva ta oss till flygplatsen. 

 

Vi har blandade känslor just nu:

•Vi kommer sakna vår vårdfamilj här i Quito jättemycket, å vad jag önskar att vi kunde bo hos dom hela tiden!

•Vi ser fram emot att komma till en ny stad! som är 10 gånger säkrare än Quito. Nackdelen med Quito är att man hela tiden måste vara på sin vakt.

•Vi kommer sakna lärarna och alla på skolan!

 

Samtidigt känner vi oss rätt klara med staden. I och med våra kulturklasser varje eftermiddag, har vi verkligen fått se hela staden. Och det ska bli riktigt spännande med en ny stad och nya intryck! hoppas bara att översvämningarna av regn har minskat när vi kommer dit.

 

Vårt internet är jättesegt just nu, därför har jag bara lyckats att ladda upp en bild. Det här är min lärare, Renan som jag har pluggat vääldigt mycket gramatiken med i två veckor.

 

Idag har vi varit på en botanic garden i el Parque Carolina. Det var jätteintressant, det är galet hur många växter det finns här i Ecuador (vi såg allt från meterhöga ormbunkar till kaktusar, lavendel, mandariner, världens vackraste rosor)! Fun Fact: Ecuador är det mest biologiskt mångfaldiga landet i hela världen.

Vi gick runt med en guide som inte såg ut att vara den "typiska blom och växt fantasten", haha han hade på sig värsta stekarbrillorna, rocktröja, jätteung och han hade också hakat på den ecuadorianska trenden med att ha jättelånga lillfingernaglar (what's the deal with that?!). Han visste ALLT om alla växter! Något som jag verkligen har reflekterat över är hur dedikerade alla människor här är över deras jobb. Ungdomsarbetslösheten är for sure inte lika låg som i Sverige. For your information, så trodde han också som många andra att vi kom från Tyskland..

Vi önskar att Farmor hade varit med, för vi fick se sååå många orkideer och växter som jag aldrig har sett förut. MEN, vi tog tonvis med kort som ni får se senare :)

 

Efter vår lilla utflykt i den stora trädgården sa vi hejdå till vår favvolärare Darwin och begav oss till apoteket för att köpa allt man kan behöva inför vår resa till Amazonas som börjar nästa fredag! 

Hahahahaha det var såå roligt där inne! För att göra en lång historia kort: hela personalen engagerade sig i att hjälpa oss. Vi fattade inte att de kunde lite engelska, vi blandade ihop alla siffror, vi missförstod deras instruktioner ett flertal gånger, alla pratade samtidigt...(svårt att förklara, men det var ett minne för livet). Vi berättade om våra reseplaner och hur länge vi har varit här... Man kan lära känna en ecuadorian på 3 minuter!

 

JUSTE! Igår dansade vi Salsa på skolan! det var roligt, svårt och pinsamt. Men kul :)

 

 

 

 

 

 

Gud vad jag är trött just nu, men everything is good! 

Den här dagen började med att jag kom till skolan och mötte min lärare som såg jättesjuk ut, han har tydligen blivit matförgiftad så jag skulle ha lektion med Olivia och hennes energiska lärare. Jag var först jätteexalterad för Carmita är jätterolig (världens drama queen)! Men jag fattade ingenting av det hon lärde ut. Jag är så van att ha min lärare "Renan" så att allt hon sa made no sense, haha jag kände mig så dum. Olivia fattade allting och jag ingenting, hon var såå förvånad "qué pasa Liineea?" (INGEN kan utala mitt namn! har lust att byta namn när jag är utomlands hädanefter) precis som att jag borde vara milår smartare än Olivia. Jag tror att min hjärna har ställt in sig på att jag bara kan ta in information från Renan (han är mycket mer pedagogisk!!), men Carmita är väldigt rolig. När hon berättade för mig att jag skulle ha lektion med henne och Olivia pratade hon om Renan precis som om han kanske kommer dö! haha man måste träffa henne för att förstå hennes överdramatisering..

Efter att vi hade ätit en god lunch hemma åkte vi till EL TELEFERICO! Det är ett berg på 4150 meter över havet som har en utsikt över hela Quito och fyra vulkaner (om man har tur med vädret), vi såg bara en vulkan kära Cotopaxi. Vi åkte upp med en kabinbana som tog runt 20 minuter. När vi kom upp möttes vi av den vackraste utsikten jag någonsin har upplevt, naturen är verkligen mäktig! Bergen sträckte sig så långt ögat kunde skåda samtidigt som det blåste ganska hårt. Olivia kände som vanligt av altituden (högkänsliga barnet) och behövde gå väldigt långsamt för att inte dränkas i anfåddhet. Jag tror att vi var där uppe i 2 timmar, men det kändes som 30 minuter. Me encanta la naturaleza <3 När vi åkte ner med kabinen kom vi i samma "vagn" som två ecuadorianer som trodde att vi pratade tyska -_-. Dessutom ser vissa här USA och Europa som "samma sak".

 

/Linnea

I söndags var en skolfri dag! Egentligen hade vi tänkt att vi skulle ta det lugnt och bara vila upp oss hemma, men så blev det inte. Vi åkte med buss 10 stationer till Mercado Artesanal och prutade till oss lite souvenirer. Sedan kom vi hem till lunchtid vid kl 14. Under lunchen pratade vi om att vi spelar tennis, och då erbjöd dom oss att följa med till parken och slå några bollar. GÄRNA!

 

Efter lunchen följde vi med Patricia, Carlos och hunden Scrapy till parken. Scrapy kommer endast ut från huset på kvällen och var helt överlycklig där han kunde springa fritt i parken.

 

Dagen avlutades med en lång middag med hela stora familjen (alltså från alla våningar i trapphuset). Det var en väldigt spontan utgång som har en rätt rolig historia. Eleven/tanten/galningen - Walley, som just nu hos Carlos föräldrar, ville bjuda familjen på pizza. Och innan hon visste ordet av det satt vi 20 pers runt matbordet. Haha, hon var allt förvånad. Hon hade varit med om en ganska extrem resa. Vi snackar alltså om en dam på 70 år gammal. Hon hade hajkat i Anderna 12 dagar och varit med om kyla, högt tryck regn och en jäkla massa vandrande. För att förtydliga det extrema i denhär resan, kan jag nämna att den är till för unga! Men hon trodde att hon skulle klara det då en 75-åring också var anmäld. "If she can do it I can!", sa hon med nordamerikansk brytning. 75-åring klarade sig tyvärr inte så bra. Hon betalade 50 dollar i tips för att guiden skulle putta upp henne hela vägen. "But I did it with my stick!", sa Walley själv stolt.  Men inte kan man påstå att hon klarade sig undan frisk. Hon hostade jättedjupt och hade skrivit ut antibiotika (utan läkarintyg dessutom). Vi som tyckte en dag i Cotopaxi var jobbigt...

 

' Familjen är 4 generationer Trillingarna! Carlos, Sebastian och Alehandro

Carlos föräldrar. De är så roliga... När Jennifer (dottern på 18 år som bor i vår familj) visade sina jeans som hade fått hål i knät ställde sig farmorn upp och drog åt sig byxorna. Hon mumlade något ogillande och slet sönder hela byxorna, och slängde dom i papperskorgen.

 

Det var väl allt från söndagen!

Cíao

 Tiden går för fort!

Jag kan börja med att berätta fortsättningen från i förrgårs utflykt. Väl uppe på vulkanen vilade vi oss i en värmestuga några minuter. Sedan gick vi ner den brantaste vägen och när det värsta var över mötte en bil oss med cyklar. Vi cyklade alltså ner för Cotopaxi, den buckliga vägen, vilket var helt fantastiskt! Man satt på den där cykeln och bara tittade. Oändliga fält av nya växter som sträckte sig fram till maffiga bergstoppar som aldrig slutade imponera. Allt kändes så stort och man kände sig så liten där man hoppade upp och ner på sin cykel längs den slingriga och gropiga grusvägen.

Det finns så mycket att se och upptäcka, världen är så stor. 

 

Såhär vackert var det när vi cyklade!

 

       Lucie (holländare) har bott med oss i familjen hela veckan, men igår åkte hon vidare mot Cuenca. Vi blev jättebra kompisar och ska träffas nästa vecka när jag och Linnea kommer dit. Denna bild var tagen när vi hade klarat av cyckelturen

Hola!

Dagen innan vi skulle åka till Cotopaxi, åt vi chips och såg då på chipspåsen att potatisarna kom därifrån! 

 

Idag var en utmanade men en riktigt bra dag! Vi besteg Ecuadors näst högsta berg som också är en aktiv vulkan, Cotopaxi! (sista utbrottet hände för 100 år sedan). Vi gick upp 5.40 på morgonen och tog en taxi till vår buss, det var ovanligt lungt på gatorna vilket var uppfriskande både för hälsan och stressigheten. Luften här är nämligen fruktansvärd på dagarna (avgaser) och trafiken är kaos, det finns bara bussar som kommunaltrafik.

Bussresan tog ca: 3-4 timmar och då gick halva tiden till slingringa grusvägar i bergen, vi skulle högt upp. Högre upp än när man flyger! och Ja, det kändes i kroppen. Det är svårt att beskriva men altituden som vi befinner oss på bara här i Quito påverkar kroppen enormt. Olivia har haft ont i huvudet och jag har känt ett tryck över bröstet som kommer och går, men något som vi alla har gemensamt är att man blir jätteanfådd och hjärtat dunkar i 130 när man går upp för trappor eller springer. Därför skulle bergsbestignen av Cotopaxi bli tuff, vi skulle gå upp till 4800 meter över havet och vädret såg inte lovande ut. Nu snackar vi, rikigt stormig dag i VM:6an (hård vind), snö, dimma, tjock tung sand (gammal lava) och kall temperatur: 7 grader. Några vände tillbaka till bussen ju högre upp vi kom. Det var otroligt svårt att andas. Men vi hade gett oss satan på att vi skulle klara det! 

Det som vi ansåg vara mest viktigt var att bestiga berget och strunta i följande:

•Att vi fick ta den brantaste vägen pågrund av den hårda vinden (egentligen skulle vi tagit en mycket lättare väg).

•Olivias hjärta höll på att explodera

•Olivia höll på att svimma och såg stjärnor blinka

•Linnea höll på att frysa ihjäl, då hon var så korkad och tog byxor som är till för tropiska klimat istället för vindbyxor

•Vi höll båda på att frysa ihjäl om fingrarna, trots att vi hade köpt dyra vantar som var rekomenderade för Cotopaxi

•Väderleken var den sämsta möjliga och inträffar max 4 gånger om månaden

•Olivia fick stanna var femt:e steg(var femte steg kändes som en extrem springtur runt ören, jag överdriver inte. Tänk er då hur jäkla många springturer jag var med om!?). 

 

Bilderna ger inte verklighetenrättvisa, vi tränar mycket men stegen vi tog var några av de jobbigaste någonsin!

Cotopaxi-vulkanen är i bakgrunden. Observera att denna bild är tagen innan vi visste vad vi hade gett oss in på.

 

Såhär såg Olivia ut när hon ens orkade lyfta hakan.

 

We made it! 4810 meter över havet!

 

Trots att det var sjukt jobbigt att ta sig upp, var det värt det! Det var en upplevelse svår att slå.

 

 

 

Alla mammor bär sina bebisar i filtar, vi har inte sett en enda barnvagn. 

Idag var vi på ett vattenmuseum, det var helt nyöppnat och mycket häftigt. Imorgonbitti runt kl 6, ska vi få oss ett riktigt träningspass. Vi ska nämligen gå upp för en vulkan och sedan cykla ner!! Otopaxi heter den. 

 

Hoppas ni hade en bra midsommar. Vi saknar alla kusiner(och Selma och Totte) jättemycket!

KRAMAR

Hej igen!

 

Idag efter att vi hade haft våra jobbiga spanskalektioner (man blir väldigt trött av att prata spanska i 4 timmar och dela med sig av information som man inte har något intresse att dela, "sydamerikansk kultur..") så åkte vi till VÄRLDENS MITTPUNKT! VI pratar såklart om Latituden: 00,00,00, ekvatorn i Ecuador. Så coolt!!! Inte nog med att man stog på sträcket, utan man kände det verkligen. Mitt på ekvatorn finns det speciella kraftfält som påverkar tyngkraften, vi fick det bevisat för oss genom fyra olika experiment. Två av dem (som är lättast att förklara) var att vi skulle försöka gå på "ekvatorn" i blundade balansgång, vilket var omöjligt. Vi tänkte att vi har  världens bästa balans, men den rubbades totalt när vi försökte gå på sträcket. Ett annat experiment var att ställa ett ägg på en spik, vilket endast fungerade på ekvatorn.

 

 

 

 Helt sjukt att man kan tappa balansen sådär! Sedan provade vi att gå på samma sätt några meter ifrån sträcket, och då fungerade balansen alldelles utmärkt.

 

 

  YES! en av mina(Linneas) punkter "innan jag dör listan", är avklarad!Gå ner i spagat på ekvatorn :) (SELMA, JAG KLARADE DET!! :´D

Vi fick också en guidad tour om olika indianstammar som finns runtom Ecuador. 

 

När vi åkte hem stannade vi på en restaurang och vet ni vad vi träffade där!? 3 svenskar :D, Linnea blev väldigt exalterad. När man är här i Ecuador finns det knappt några turister alls som man träffar, så när vi träffade dom så blev det som en liten hemmakänsla. Det var ju trots allt midsommarafton idag i Sverige, känns lite konstigt att vi inte är på Torö.

Vi är med om så mycket här! Nya upplevelser hela tiden så man blir helt slutkörd. Fast man vill heller inte tacka nej och missa något (som alltid här blir ett minne för livet). Men ikväll har vi iallafall avstått från salsan... Det får bli nästa vecka! 

Det har hänt mycket sedan vi skrev sist. 

Igår hade vi som vanligt 4 h spanska lektioner på förmiddagen. Jag läser just nu grammatik i alla dåtidsformer och hur man böjer verb hit och dit, vilket är ganska många, som alla används vid olika tillfällen. Dessutom finns det en sådär 1000 undantag... Min lärare, Carmita är så snäll och rolig. Hon pratar absolut ingen engelska så jag får allt förklarat på spanska. När det är något jag inte förstår kommer hon oftast med hysteriska exempel  då tonlägerna går upp och ner och hon gestikulerar med hela kroppen. Muy divertida! Och när historien är slut förstår faktiskt alltid. Den sista timmen gick vi till affären och så pekade Carmita ut namnen på alla frukter.

 

 På eftermidagen åkte vi med vår kulturlärare Darwin och amerikanen, Miguel till en kyrka av pure gold! Man blev helt bländat av alla väggar och tak. Den vackraste kyrkan jag har sett!! Kyrkan är från 1500-talet, en av de gamlaste kyrkorna i hela Sydamerika.

 

Vi åkte till Papallacta, hotsprings (pooler som är uppvärmda av lavan från en av Quitos vulkaner) som är 3800 meter över havet. Trycket i bröstet och huvudet blev starkare än vanligt. (Alltså 1000 meter högre än Quito.) Det var en helt OTROLIG bussfärd dit, vi åkte med 18 andra elever från skolan och med rektorn. Vi såg enorma berg som aldrig tycktes sluta att imponera i storhet, man kan helt enkelt inte bli trött på naturen här! Bussen avgick 17.30 och vi kom fram 20.00, det var helt bäcksvart ute då och stjärnorna lyste starkare än någonsin. Eftersom att vi var så högt upp så kom vi närmare rymden och kunde då se fler stjärnor än vad man kan göra i Sverige. The hotsprings var jättevarma medan luften var iskall (5 grader). Amerikanerna hade det ganska svårt med kylan i luften och höll sig därför till färre pooler än vad vi gjorde, vi var överallt (kyla är något vi svenskar är vana vid ;) ). På tal om de andra eleverna, vi är mycket yngre än alla andra som är här. Alla andra elever på skolan är 23+ och blir alla förvånade över att vi är här själva. 

Tillbaka till the Hotsprings, det var ännu ett minne som aldrig kommer att glömmas. Allt var så mörkt, men ändå så magiskt. Poolerna är inte öppna för allmänheten på kvällarna så det var knappt några andra där än oss *.*

.Det här är en bild som är tagen på dagen i Pallacta, så tänk er det här pluss varm ånga som ryker från poolerna, tusentals starka klara stjärnor, en bäcksvart natt och det enda ljud man hör är stekhett vatten som forsar ner i poolerna. (Olivia kände doften av lava). Vulkanen i bakgrunden är det som värmer upp poolerna. Och dom var stekheta!

 

Vi åkte ifrån paradiset runt 22.30 och kom hem 01:00 på natten.

 

 

 

 

 

 

 

Det här är på Guayasamins trädgård!