Ecuador

Hola!

Dagen innan vi skulle åka till Cotopaxi, åt vi chips och såg då på chipspåsen att potatisarna kom därifrån! 

 

Idag var en utmanade men en riktigt bra dag! Vi besteg Ecuadors näst högsta berg som också är en aktiv vulkan, Cotopaxi! (sista utbrottet hände för 100 år sedan). Vi gick upp 5.40 på morgonen och tog en taxi till vår buss, det var ovanligt lungt på gatorna vilket var uppfriskande både för hälsan och stressigheten. Luften här är nämligen fruktansvärd på dagarna (avgaser) och trafiken är kaos, det finns bara bussar som kommunaltrafik.

Bussresan tog ca: 3-4 timmar och då gick halva tiden till slingringa grusvägar i bergen, vi skulle högt upp. Högre upp än när man flyger! och Ja, det kändes i kroppen. Det är svårt att beskriva men altituden som vi befinner oss på bara här i Quito påverkar kroppen enormt. Olivia har haft ont i huvudet och jag har känt ett tryck över bröstet som kommer och går, men något som vi alla har gemensamt är att man blir jätteanfådd och hjärtat dunkar i 130 när man går upp för trappor eller springer. Därför skulle bergsbestignen av Cotopaxi bli tuff, vi skulle gå upp till 4800 meter över havet och vädret såg inte lovande ut. Nu snackar vi, rikigt stormig dag i VM:6an (hård vind), snö, dimma, tjock tung sand (gammal lava) och kall temperatur: 7 grader. Några vände tillbaka till bussen ju högre upp vi kom. Det var otroligt svårt att andas. Men vi hade gett oss satan på att vi skulle klara det! 

Det som vi ansåg vara mest viktigt var att bestiga berget och strunta i följande:

•Att vi fick ta den brantaste vägen pågrund av den hårda vinden (egentligen skulle vi tagit en mycket lättare väg).

•Olivias hjärta höll på att explodera

•Olivia höll på att svimma och såg stjärnor blinka

•Linnea höll på att frysa ihjäl, då hon var så korkad och tog byxor som är till för tropiska klimat istället för vindbyxor

•Vi höll båda på att frysa ihjäl om fingrarna, trots att vi hade köpt dyra vantar som var rekomenderade för Cotopaxi

•Väderleken var den sämsta möjliga och inträffar max 4 gånger om månaden

•Olivia fick stanna var femt:e steg(var femte steg kändes som en extrem springtur runt ören, jag överdriver inte. Tänk er då hur jäkla många springturer jag var med om!?). 

 

Bilderna ger inte verklighetenrättvisa, vi tränar mycket men stegen vi tog var några av de jobbigaste någonsin!

Cotopaxi-vulkanen är i bakgrunden. Observera att denna bild är tagen innan vi visste vad vi hade gett oss in på.

 

Såhär såg Olivia ut när hon ens orkade lyfta hakan.

 

We made it! 4810 meter över havet!

 

Trots att det var sjukt jobbigt att ta sig upp, var det värt det! Det var en upplevelse svår att slå.