Ecuador

Igår var vi med om en middag som var ett minne för livet! Vi firade ju som sagt "farsdag" hos Carlos (vår värdpappas) släktingar två trappor ned och det var nog den häftigaste kulturupplevsen jag har varit med om. Sammanlagt var vi 15 stycken och middagen började 19.30 (Vi åt mackor, te, chipps och juice). De som var där var Carlos mamma, pappa, systrar och deras män och barn. Vill ni veta något häftigt?! Carlos yngsta syster (24 år) har trillingar de är 4 år gamla och de har också en lillasyster som är 6 månader, världens sötaste barn! Det som fashionerade mig mest var hur nära alla familjemedlemmarna är. Man kände sig så glad, trygg och hemma när man satt där tillsammans med dem! Man måste vara där själv för att uppleva stämningen, det är veerkligen annorlunda från Sverige. De pratade spanska hela tiden men när Jennifer och Carlos märkte att jag, Olivia och Lucie inte förstod så översatte de till oss. Det som också var så himla roligt och intressant var att de berättade för oss om Ecuadoriansk kultur, talsätt, styrelsesätt, fotbollsentusiasmen och om indianspråket Quecha. När Ecuador kvalade in till fotbolls vm år 2000 stannade hela landet till, ingen jobbade och alla var helt galna av lycka. Fotboll är la vida en Ecuador, sporter som basket  kommer efteråt i popularitet (men de är som myror i jämförelse). Jag vill också inflika att jag sa att Sverige inte är bra på fotboll och att Zlatan är den enda som kan spela. De sa då att de visst tyckte att Sverige var bra och att Zlatan är känd här i Ecuador!