Ecuador

Jag och Linnea går på kulturklasser. Detta innebär att vi har privatundervisning i spanska på förmiddagen i 4 h. Varje eftermiddag får vi följa med en lärare som tar oss på olika utflykter.

Jag fick en lärare som heter Carmit och är 20 år gammal. Hon pratar ingen engelska alls, men med hennes inlevelserika kroppsspråk. Hon byter tonlägen hela tiden (det låter jätteroligt) och hon är jättesnäll. Jag började med att göra ett test i ungefär en h för att hon skulle se vilken nivå jag var på. Sedan pratat vi lite om de stor majskornen här. De två sista timmarna fick jag läsa glosor högt och så rättade hon mig när jag uttalade det fel.

HU, vad mycket energi det tar att läsa spanska!! I slutet av lektionen slumrade jag till lite mellan orden... Bara att sitta vid matbordet och lyssna på spanska kors och tvärs från alla håll, är otroligt ansträngande för hjärnan. Man måste fokusera på varenda ord för att hinna fatta vad de säger. Ibland stämmer man in med "si" och skrattar lite här och var där det passar, ärven när man inte förstår. Haha.

Panecillo hette det. Vi åkte taxi dit med en lärare (Darwin) och en amerikansk kille (från NorthCarolina). Han var jätterolig, jag och Linnea skrattade hela vägen dit och tillbaka. Det är så häftigt att man träffar så många olika människor med så många olika nationaliteter! Och alla är så öppna så varje möte känns betydelsefullt och minnesvärt. Vår lärare var även han härlig. Linnea hade glömt bort namnet på sin lärare(från förmiddagen) och skulle beskriva till Darwin hans utseende. "Han har mörkbrunt hår" var Linneas beskrivning. Och då föll han i skratt, "QUE RARO!" (vad ovanligt). Alla här har ju det...

Det doftar omelett och nu ska vi ner och äta frukost, sedan bege oss till skolan (jag börjar 8.30 och Linnea 9.00).

Cíao!